Shell med ICA.Bild från 1957 års karta över Södra Norge. ICA har i det här fallet inte något med dagligvaruhandel att göra utan var under 1950-,60- och 70-talet namnet på en bensintillsats från Shell som enligt reklamen skulle minska motorns knackningar. I Sverige fick dock Shell av konkurrensskäl inte använd namnet ICA och man vände därför på namnet till ACI. Många andra bolag hade också specella namn på sin bensin, exempelvis Gulfs No-Nox eller Texacos Ultra 4. Inga av dessa mirakelmedel överlevde länge, inte ens bensinbolgen gjorde det. Jämför förresten gärna med dagens Shell V-Power.

Sagan om en snäcka

Shell

95 år. Så länge har Shell funnits i Sverige. Det är längre än något annat bensinbolag. Allt började 1912 när ett bolag vid namn Svensk-Engelska Mineralolje Aktiebolaget (rättstavat med särskrivning) bildades.

Svensk-Engelska Mineralolje Aktiebolaget köpte olja från Saudi-Arabien via det brittiska bolaget Anglo-Saxon Petroleum Co Ltd. Anglo-Saxon hade under en lång tid importerat olika varor till England från Arabländerna, däribland snäckor som var mycket populära som prydnadsföremål i 1800-talets England. Sedermera gick Anglo-Saxon över till att även importera oljeprodukter från Arabländerna och fick snabbt en stark position på den växande oljemarknaden. Bolaget hade redan under 1800-talets andra hälft använt sig av ett snäckskal som symbol, detta följde även med även på oljeprodukterna och därmed var varumärket Shell (engelska för skal) ett faktum.



Shell och Koppartrans. Shell köpte 50% av aktierna i Koppartrans 1959 och resterande 50% 1964. Sedermera skyltades Koppartrans-mackarna om till Shell, men det lär ha funnits mackar med Koppartrans-emblem en bit in på 1970-talet. Koppartrans Olje AB blev formellt Shell Raffinaderi AB 1975.


Svensk-Engelska Mineralolje AB importerade alltså bensin via Anglo-Saxon Petroleum och fick därmed rättigheterna att använda "Shell" som varumärke på sina produkter. Bolaget växte snabbt och redan 1913, ett år efter starten, hade lagringsdepåer uppförts i både Göteborg och Stockholm. Försäljningen skedde dock främst via huvudkontoret i Stockholm. Såsmåningom växte oljebehovet när fler bilar kom ut på vägarna, vid 1920-talets början hade bolaget omkring ett 50-tal egna bensinstationer samt en antal återförsäljare runt om i landet och expansionen fortsatte under hela 1920-talet. 1930-talet innehöll börskrasher och ekonomisk kräftgång i Svenskt näringsliv och detta påverkade naturligtvis även oljebolagen och Svensk-Engelska Mineralolje AB var inget undantag, tidvis det diskuterades även om ett förstatligande av oljebranchen.

Men konjunkturen vände och expansionen fortsatte, den senare delen av 1930-talet blev mycket gynnsam för bolaget. 1939, samma år som Andra Världskriget bröt ut, bytte bolaget namn från Svensk-Engelska Mineralolje AB till AB Svenska Shell. Världskriget var tufft för oljebranchen, importer var riskfyllda och man övergick till att sälja träkol på stationerna.

Efter kriget ljusnade tiderna, de som friställdes under kriget fick sina tjänster åter och verksamheten expanderade kraftigt när Sveriges ekonomi blomstrade. 1957 blev Svenska Shell ett helägt dotterbolag till Shell Petroleum i London och tiderna var även goda under 1960-talet. 1963 förvärvade Shell Koppartrans, vars vackra logotyp "Koptra" fortfarande är kultförklarad. Historien om Koppartrans kommer att berättas i en egen artikel här framöver.
1973 kom oljekrisen, och oljepriserna ökade kraftigt under hela 1970-talet som ändå blev ett ganska bra årtionde.


Shell-snäckor genom tiderna, årtal från vänster: 1948, 1955, 1961, 1971, 1995 och 1999.
Ovan t v: Trettiotal. En snäckprydd VICI-pump på en nostalgimack i Tällberg. Foto Juni 2006 © Erik Andrén


Efter 1970-talet kom 1980-talet - kriserna årtionde, då oljekonsumtionen vände nedåt och nästan alla de klassiska bensinbolagen lämnade Sverige. Alla utom Shell. För Shells del betydde 1980-talet ekonomisk utförsbacke, trots att man 1981 hade tagit över Nynäs mackar och att man 1985 hade köpt stationskedjan Bilisten från bla Volvo blev inte lönsamheten god. Mackar skyltades om och lades ned, de mindre -olönsamma- stationerna blev Bilisten och de stora med bra omsättning blev Shell. 80-tal blev 90-tal och oljepriserna steg vidare mot nya höjder samtidigt som börser kraschade och Ny Demokrati skalderade om drag under galoscherna. Även 90-talet blev en jobbig tid för oljebolagen, fler bensinbolag lämnade Sverige samtidigt som miljörörelsen växte sig allt starkare. 1998 påbörjade Shell satsningar på förnyelsebar energi och 1999 såldes den olönsamma Bilisten-kedjan till ett svenskt riskkapitalbolag. Vid millennieskiftet år 2000 var Svenska Shells framtid ännu oviss och året efter bolagets 90-års-jubileum, 2003, var Svenska Shell till salu. Men, tursamt nog, fanns det ingen som ville köpa Shells dryga 400 stationer och Sverige klarade sig utan att bli av med ytterligare ett av de klassiska bensinbolagen. Sedan 2003 har Svenska Shell istället infört automatstationskedjan Shell Express, samtidigt som raffinaderikapaciteten gjort bolaget någotsånär lönsamt. Idag finns det 482 Shellmackar i Sverige, varav knappt hälften är automatstioner.
T v: Shell längs vägen. En typisk Shellstation med hängande röd-gul emaljskylt och Star 76-pumpar. Handkolorerat vykort från 1960-talet, plats okänd.
2006 © Erik Andrén