|
KungsåraVi föjer gamla riksväg elva i gränslandet mellan Uppland och Västmanland. Vägen som en gång var huvudvägen mellan Stockholm och Västerås är idag helt utan skyltat nummer. Trafikintensiteten är nästan ödsligt låg.I Kungsåra möts vi av Esso. En Gilbarcopump av femtiotalsmodell står i givakt vid en busshållplats utanför en gammal lanthandel. En ensam vaktpostering som övervakar den stillsamma trafiken på den gamla riksvägen? Eller en evig väntan på bussen som aldrig kom? På att en bilist ska stanna och fylla tanken? Rosten har sakta men säkert tagit överhanden av den gamla pumpen och galgskylten vid vägen är sedan länge försvunnen. Bara stolpen och pumpen står kvar och väntar. Rostiga men vackra. Pumpen är krönad till 1976, så det måste ha gått ungefär trettio år sedan man senast kunde stanna till och fylla tanken här. Prisgraderingen är satt till öre per liter. Bara en sådan sak. |
Inbäddad i grönskaSöderbärkeOmgiven av högt gräs står denna lilla mackbyggnad kvar utmed gamla vägen i Söderbärke i södra Dalarna. Trots att pumpö, skylt och pumpar är borta eller övervuxna syns det ändå tydligt att denna lilla kiosk en gång saluförde bensin. Vilka som stod för bränslet vet vi dock inte, byggnaden verkar utnyttjas som ett lokalt förråd och både in- och utsida har rensats från alla bolagsspecifika attribut och jag vågar mig inte ens på en gissning.Mackbyggnaden är egentligen inte så mycket att se, men Söderbärke är ändå värt ett besök tack vare den vackra omgivningen kring Barken-sjöarna. |
I den svenska folksjälenRämshyttanVi befinner oss i Bergslagens norra gränsland, nära hjärtat av Dalarna. Samhället Rämshyttan bara ungefär mittemellan Ludvika och Borlänge är en verklig sommaridyll. Röda stugor med vita knutar och glänsande sjöutsikt radar upp sig längs vägen och riktigt förkroppsligar den svenska folksjälen. Men trots den idylliska uppsynen är Rämshyttan en ack så typisk svensk småort där det mesta av servicen försvunnit. Tågen tjuter sedan länge oförtrutet förbi Rämshyttans station och macken, som du ser på bilderna, har lagts ner.Macken är tyvärr inte särskilt väl bibehållen och vi lyckas inte hitta några bolagsspecifika indicier. Kanske var det Texaco? Pumparna är bort och stationshusets fönster har spikats igen, men både pumpö, lykta och stationshus står kvar. I gräset vid sidan av huset gömmer sig en halvt övervuxen smörjgrop, en fram till sextiotalet i princip oumbärliga mackutrustning, idag ett snudd på bortglömt attribut. Varför? Ptja... Nåväl, macken i Rämshyttan är en ganska typisk svensk mackruin. En del finns kvar men den där riktiga lystern är borta. |
|
|
Där fornlämningarna fortleverHusbyVi rör oss i de fornlämningsrika trakterna i Norduppland. Grannorten Vendel är såpass arkeologiskt välkänd att den fått ge namn åt en hel epok i Sveriges förhistoria. Husby är dock inte lika välkänt ännu, trots att det här finns en minst lika välbevarad samtidsarkeologisk lämning - som fortfarande fortlever!Även fast det står Uno-X på skyltarna är det tydligt att denna vackert rundade femtiotalsskapelse ursprungligen tillhörde BP. Gröna detaljer och gult kakel avslöjar den forna tillhörigheten och omskyltningen har skett ovanligt varsamt, inga överdrivna ljusramper eller toppmoderna pumpar, inga gigantiska korvgrillar eller godishyllor i butiken. Butiken, ja, tillochmed butiken är bevarad och i aktion vid denna fortlevande femtiotalsfetisch. Och sortimentet verkar nästan uteslutande vara bilrelaterat, vilket är snudd på ett unikum i dagens samhälle av dygnetruntöppna snabbköp vid Statoilmackar längs opersonliga kringfartsleder. Tyvärr är det Söndag när vi besöker Husby och affären har stängt för dagen, det hade varit roligt att se bättre hur det interiöra ser ut. Statoilifieringen har inte nått Husby ännu, vi kan bara hoppas att det fortsätter så. |
|
I Norduppländska Husby har tiden stått stilla. Butik med mestadels bilrelaterat sortiment och pumptak i vacker femtiotalsdesign |
Vägskälets väktareNärkesbergSödra Närke är ett område där mackfynden står tätt. I lilla Närkesberg, bara någon mil väster om Hjortkvarn, står två Ljungmanpumpar tillsammans med en tidig sedelautomat och en kort gatlykta och blickar ut över ett folktomt vägskäl.De två vackert kantiga sextiotalspumparna, av modell Star 167, står utanför en Närkesbergs nedlagda lanthandel. En bland många andra i vårt avlånga land. Utkonkurrerade av stormarknader och opersonliga dygnet-runt-öppna bensinstationer vid våra europavägar. Några spår av vem som stod för bensinen finns inte förutom en skylt för Hydro villaolja vid lanthandeln. Kanske var det BP från början? Pumparna är krönade till år 2000 så de kan inte vara alltför länge sedan de stängdes av. |
Uppländsk försommaridyllVassundaGamla riksväg 13 letar sig fram över Uppsalaslätten, genom byar och småorter. Från den kungliga huvudstaden mot slättens anrika centralort och dess tvenne kyrktorn. Solen strålar från en klarblå himmel. En av de byar som passeras är lilla Vassunda där en gång denna anläggning servade bilisterna.Gunnar Ericsson hette mackens föreståndare när det begav sig och i en trädgårdsmöbel på baksidan av den lilla bostadsenheten möter vi hans änka och dotter. Gunnar själv gick bort 2003 och sommaren 2006 var hela rasket till salu, sedan årsskiftet har macken nya ägare. Men då vi besökte anrättningen var den ännu i (åtminstånde delar av) sina ursprungshänder. Irma, som fru Ericsson heter, berättar hur de startade verksamheten i början av 50-talet. Bensinen kom från Gulf och både mack och verkstad ingick i firman. Dottern berättar om hur hon växte upp på macken och under sommarloven fick stå och sälja saker till bilister i den lilla kiosken vid pumpön. Macken stängdes när den nya motorvägen öppnades och man var tvungen att måla om de urprungligen tre pumparna, de blåa fartränder som brukar vara ett signum för gamla Gulf-mackar spikades över med stora plåtbitar och skylten vid vägen ersattes av en flaggstång. Det enda som visuellt skvallrar om vilket bolag macken en gång hörde till är den typiska lyktan över pumparna och några dekaler. Annars är spåren igensopade. Inne i verkstaden är däremot det mesta sig likt. Verktyg och dammsugare är lämnade på golvet som att ägaren bara lämnade verksamheten för dagen och sedan aldrig kom tillbaka. Inne på kontoret står en antik kassaapparat och i ett rum bakom verkstaden ett helt reservdelslager till diverse gamla bilmodeller. "Gunnar hade många gamla bilar, ända till sin död.", berättar hans dotter. "Men nu är alla sålda, utom en som står på museum." Även ett bilplåtslageri inginck ursprungligen i verksamheten och resterna av det står att finna i ett annat rum. Bakom verkstaden, som drevs vidare långt efter att macken lades ned, står de gamla uppgrävda cisternerna och rostar. VI ger oss av, tackar för den intressanta rundvandringen och är glada att ha träffat en macks ursprungsägare innan det var för sent. Vi hoppas att den nya ägaren tar hand om macken på samma fina sätt. De två pumparna är av modellen Ljungmans Star 97. Ursprungligen fanns det tre pumpar, Premium-pumpen har försvunnit någon gång under årens lopp. Den röda lyktan är typisk för samtida Gulf-mackar, en likadan kan exempelvis ses i Glommersträsk. |
|
En återvändande legendGULFTänk hur glad man kan bli. Hur glad man kan bli av att få återse en logotyp längs vägen. Men jag ska ta det från början. Under 1900-talets tre inledande decennier bildades i Sverige ett bensinbolag vid namnet Nafta. Nafta, som urprungligen grundats av bröderna Nobel, importerade bensin från Ryssland men då importen efter ryska revolutionen blev alltmer kontrollerad tvingades Nafta sälja ut sin svenska kedja till amerikanska intressen, nämligen till Gulf. Då var året 1937 och Gulf var således ett av de senare av de klassiska bensinbolagen att nå Sverige. Gulfs brandgula skiva kom att bli ett välkänt varumärke bland Sveriges bilister i nästan 50 år. Två år efter Gulfs intåg till Sverige, 1939, inleddes andra världskriget. Bensinimporten förvårades och ransoneringen var total. Av den del som ändå kom in i landet, via båtar som seglade under lättnad från de krigförande, spelade Gulfs bensin stor roll och Gulfs insats för Sverige under kriget var av stor vikt.Efter kriget rullade det på, Sveriges ekonomi blev allt starkare samtidigt som bensinmackarna blev fler. Under rekordåren på femtiotalet hade Gulf mer än 4000 stationer runt om i Sverige. Trots det var man inte ett av marknadens ledande bolag, Gulf var aldrig mer än femte största bensinbolag i Sverige.
|
UppsalaEfter ett halvår av serverproblem och uppdateringsbrist är nu Bensinwebb, numera 93 Oktan, åter på banan. Har bytt server och adress, vilket förhoppningsvis ska göra att sidan fungerar bättre.Ännu finns några mindre problem kvar att lösa, men det ska vara fixat under de närmaste dagarna. En del nya span, och gamla som ännu inte lagts upp, är på väg. Först ut av dessa är Hjortkvarn, Närkesberg och Vassunda. Dessutom är en bolagssida om den återuppståndna legenden Gulf uppe lagom till att omskyltningen har kommit igång ordentligt. Hoppas Ni gillar nya 93oktan.com. Väl mött på vägen! Erik 93oktan.com |
Shell med ICA.Bild från 1957 års karta över Södra Norge. ICA har i det här fallet inte något med dagligvaruhandel att göra utan var under 1950-,60- och 70-talet namnet på en bensintillsats från Shell som enligt reklamen skulle minska motorns knackningar. I Sverige fick dock Shell av konkurrensskäl inte använd namnet ICA och man vände därför på namnet till ACI. Många andra bolag hade också specella namn på sin bensin, exempelvis Gulfs No-Nox eller Texacos Ultra 4. Inga av dessa mirakelmedel överlevde länge, inte ens bensinbolgen gjorde det. Jämför förresten gärna med dagens Shell V-Power. Sagan om en snäckaShell95 år. Så länge har Shell funnits i Sverige. Det är längre än något annat bensinbolag. Allt började 1912 när ett bolag vid namn Svensk-Engelska Mineralolje Aktiebolaget (rättstavat med särskrivning) bildades.Svensk-Engelska Mineralolje Aktiebolaget köpte olja från Saudi-Arabien via det brittiska bolaget Anglo-Saxon Petroleum Co Ltd. Anglo-Saxon hade under en lång tid importerat olika varor till England från Arabländerna, däribland snäckor som var mycket populära som prydnadsföremål i 1800-talets England. Sedermera gick Anglo-Saxon över till att även importera oljeprodukter från Arabländerna och fick snabbt en stark position på den växande oljemarknaden. Bolaget hade redan under 1800-talets andra hälft använt sig av ett snäckskal som symbol, detta följde även med även på oljeprodukterna och därmed var varumärket Shell (engelska för skal) ett faktum. Shell och Koppartrans. Shell köpte 50% av aktierna i Koppartrans 1959 och resterande 50% 1964. Sedermera skyltades Koppartrans-mackarna om till Shell, men det lär ha funnits mackar med Koppartrans-emblem en bit in på 1970-talet. Koppartrans Olje AB blev formellt Shell Raffinaderi AB 1975. |
|
Svensk-Engelska Mineralolje AB importerade alltså bensin via Anglo-Saxon Petroleum och fick därmed rättigheterna att använda "Shell" som varumärke på sina produkter. Bolaget växte snabbt och redan 1913, ett år efter starten, hade lagringsdepåer uppförts i både Göteborg och Stockholm. Försäljningen skedde dock främst via huvudkontoret i Stockholm. Såsmåningom växte oljebehovet när fler bilar kom ut på vägarna, vid 1920-talets början hade bolaget omkring ett 50-tal egna bensinstationer samt en antal återförsäljare runt om i landet och expansionen fortsatte under hela 1920-talet. 1930-talet innehöll börskrasher och ekonomisk kräftgång i Svenskt näringsliv och detta påverkade naturligtvis även oljebolagen och Svensk-Engelska Mineralolje AB var inget undantag, tidvis det diskuterades även om ett förstatligande av oljebranchen. Men konjunkturen vände och expansionen fortsatte, den senare delen av 1930-talet blev mycket gynnsam för bolaget. 1939, samma år som Andra Världskriget bröt ut, bytte bolaget namn från Svensk-Engelska Mineralolje AB till AB Svenska Shell. Världskriget var tufft för oljebranchen, importer var riskfyllda och man övergick till att sälja träkol på stationerna. Efter kriget ljusnade tiderna, de som friställdes under kriget fick sina tjänster åter och verksamheten expanderade kraftigt när Sveriges ekonomi blomstrade. 1957 blev Svenska Shell ett helägt dotterbolag till Shell Petroleum i London och tiderna var även goda under 1960-talet. 1963 förvärvade Shell Koppartrans, vars vackra logotyp "Koptra" fortfarande är kultförklarad. Historien om Koppartrans kommer att berättas i en egen artikel här framöver. 1973 kom oljekrisen, och oljepriserna ökade kraftigt under hela 1970-talet som ändå blev ett ganska bra årtionde. |
Shell-snäckor genom tiderna, årtal från vänster: 1948, 1955, 1961, 1971, 1995 och 1999. Ovan t v: Trettiotal. En snäckprydd VICI-pump på en nostalgimack i Tällberg. Foto Juni 2006 © Erik Andrén Efter 1970-talet kom 1980-talet - kriserna årtionde, då oljekonsumtionen vände nedåt och nästan alla de klassiska bensinbolagen lämnade Sverige. Alla utom Shell. För Shells del betydde 1980-talet ekonomisk utförsbacke, trots att man 1981 hade tagit över Nynäs mackar och att man 1985 hade köpt stationskedjan Bilisten från bla Volvo blev inte lönsamheten god. Mackar skyltades om och lades ned, de mindre -olönsamma- stationerna blev Bilisten och de stora med bra omsättning blev Shell. 80-tal blev 90-tal och oljepriserna steg vidare mot nya höjder samtidigt som börser kraschade och Ny Demokrati skalderade om drag under galoscherna. Även 90-talet blev en jobbig tid för oljebolagen, fler bensinbolag lämnade Sverige samtidigt som miljörörelsen växte sig allt starkare. 1998 påbörjade Shell satsningar på förnyelsebar energi och 1999 såldes den olönsamma Bilisten-kedjan till ett svenskt riskkapitalbolag. Vid millennieskiftet år 2000 var Svenska Shells framtid ännu oviss och året efter bolagets 90-års-jubileum, 2003, var Svenska Shell till salu. Men, tursamt nog, fanns det ingen som ville köpa Shells dryga 400 stationer och Sverige klarade sig utan att bli av med ytterligare ett av de klassiska bensinbolagen. Sedan 2003 har Svenska Shell istället infört automatstationskedjan Shell Express, samtidigt som raffinaderikapaciteten gjort bolaget någotsånär lönsamt. Idag finns det 482 Shellmackar i Sverige, varav knappt hälften är automatstioner. T v: Shell längs vägen. En typisk Shellstation med hängande röd-gul emaljskylt och Star 76-pumpar. Handkolorerat vykort från 1960-talet, plats okänd. |
|
Tanka i neonLeksandDalarna är ett trevligt landskap ur macksynpunkt, även om det ännu inte märkts så mycket här. Tempot är lungnare än i Götaland och Mälardalen och saker och ting får stå kvar längre utan att någon bryr sig helt enkelt.Men som du säkert redan har sett är det inte någon död mack vi presenterar den här gången utan en högst levande Hydro-mack i Leksand i hjärtat av Dalarna, men trots att Hydro bildades genom uppköpet av Mobil på 80-talet var det faktiskt Essobensin som flödade här från början. Macken är byggd i ena änden av ett hyreshus från fyrtiotalet och även om ljusramper och pumpar har förnyats och -fulats här är ändå mycket av det gamla bevarat. Se bara på de tidstypiska plåtbokstäverna och neonljusen på gaveln! Tyvärr hade vi inte möjlighet att se den fullt fungerande neonreklamen i mörker, men något ska väl finnas kvar tills nästa gång vi besöker Leksand också. |
Ränderna går aldrig urNyslättDet är höst och löven har börjat bli gula och röda när vi beger oss norrut längs den hårt trafikerade E4:n. Vi har inte några större förhoppningar om att hitta några mackruiner, utöver den välkända macken i Grissla (som man känner igen även utan att ha sett den på riktigt, kommer upp här senare).Även om vägen en gång var en del av riksväg 13 har den höga trafikbelastningen utplånat de flesta spåren från bilismens guldålder. Men, än finns det saker att finna. Inte mycket, men ändå något. Ett illa åtgånget exempel på det hädangångna bensinbolaget Gulf står att finna i den lilla byn Nyslätt i de norduppländska skogarna. Som så ofta är det de klarblåa fartränderna i emalj som avslöjar tillhörigheten, här har de blivit övermålade med vit färg. Färgen verkar dock inte varit av bästa kvalitet för den har börjat flagna och blottat den vackra blå kulören under. Över dörren finns ett gap mellan ränderna. Där satt när det begav sig fyra emaljbokstäver bildande namnet Gulf. I asfalten syns spår efter pumpön som en gång var mackens hjärta. Vi fortsätter vår resa mot Gävle och undrar hur denna lilla serviceanrättning såg ut när det begav sig. |
Kepstak mot järnvägenRosersbergPendeltåget dånar förbi bara ett tiotal meter bort. Tusentals pendlare passerar här varje dag och ytterligare tusentals resenärer med andra tåg på stambanan. Vi befinner oss i Storstockholm, den svenska urbaniseringens största frukt med dryga miljonen invånare på en yta som skulle kunnat vara knappt bebodd i Norrland. Och invånarantalet ökar hela tiden. Här kan det väl ändå inte finnas gamla mackar kvar?Men, rent bevisligen har mackdöden hittat ända till den kungliga huvudstaden. Förorten Rosersberg i norr var från början ett relativt självständigt samhälle med genomfartstrafik från riksväg tretton. Idag går Europaväg 4 snabbt förbi en bit bort och Rosersberg känns nästan som vilken annan förort som helst... ...om det inte vore för denna vackra skapelse! Precis nere vid järnvägen står fyra kantiga dieselpumpar och blickar skarpt ut över det syduppländska landskapet. De två mittersta pumparna är av modellen Gilbarco Trimline och är troligen från 1970-talets första hälft. Dessa amerikanska pumpar användes i Sverige nästan uteslutande av Esso. De yttersta pumparna är tillverkade av Ljungmans Verkstäder i Malmö. Modellen som kallades Star 167 började tillverkas 1965 och är den svensktillverkade pump som sålts i flest exemplar världen över genom tiderna. Macken är exteriört i mycket gott skick även om drivmedelsförsäljningen har getts upp. Byggnaden verkar istället nyttjas av ett lokalt bussbolag, vilket kan förklara det numera tämligen ensidiga bränsleutbudet. |
|
|
UppsalaSå, till sist är då äntligen sidorna uppe!Än är det ganska innehållslöst på sidorna, men räkna med att mer kommer med tiden. Ta det som tips på sevärdheter eller historielektioner eller, ja, vad du vill. Ett span kommer i alla fall upp nu. Hoppas Ni kommer att uppskatta sidorna när mer har kommit upp. Tills dess, och även senare naturligtvis, är Du hjärtligt välkommen att skicka in tips på saker och mackar Du tycker borde vara med på Bensinwebb. Till sist vill jag passa på att tacka: Roy Mårtensson, upphovsmannen till Bensinsidorna, för att ha väckt mitt intresse för bensinhistorik Kjell Eliasson och Ewa Forsberg som har sammanställt Mackboken (ISBN: 916314574X) som har lärt mig mycket om det jag inte själv har upplevt Henrik Nerlund och Therese Bengtsson som med sin utomordentligt trevliga blogg MODERNISMA gjort att jag fått tummen ur och färdigställt dessa sidor. TACK! Väl mött på vägen! Erik Bensin.webb.se |